Matts Hindersson

Nästvattnet 1645-1656, Hörnsjö 1663-1670

Armsjö, Bjurholm 1670-1697

f. ca 1610 i Nästvattnet, Gudmundrå (Y)

d. 1697 i Armsjö, Bjurholm

(far)

 

gift andra gången med

Helena Larsdotter

f, 1635 i Mjövattnet, Gudmundrå (Y)

d. 6.7.1718 i Knaften, Lycksele

(far, Lars Hansson, född i Mjövattnet Gudmundrå (Y), källa: Kerstin Farm)

Barn (se nedan)

Johan, f. 1660, nybyggare i Bastuträsk.

Karin, Agnäs.

Elisabet, f. 1661, Brattsbacka, se nedan.

Helena, f. 1666.

Brita, f. 1680, Örträsk.

Margareta, f. ca 1675, Örträsk.

Sigrid, f. ca 1675.

Anna.

Sofia.

Anbytarforum: Landskap (efterlysningar m.m.): Ångermanland: Efterlysningar: Mats 
Henriksson/Hindersson d.1697 

Av Staffan Bengtsson (Sbn) – torsdag den 14 juni 2001 kl. 23.19: 
Mats Hinderssons ursprung i Nästvattnet har utretts av Tyko Lundkvist i artikeln "Finntorp och finnmarker i Ångermanland" i "Från finnmarker och ådalar" Skrifter utgivna av Johan Nordlander-sällskapet, nr 4). Fadern var Hindrik Jonsson i Nästvattnet, Gudmundrå (1613-1633 i längderna). Den Hindrik Jonsson i Mjövattnet, Gudmundrå, som Per Sundin omnämner ovan, var enligt Tyko L en annan Hindrik, den s k "Lång Hindrik". 

Mats och brodern Nils sålde finntorpet i Nästvattnet och Mats drog norrut till Nordmalings socken. 1668 uppbjöd han första gången jord och en halv gård i byn Hörnsjö som han köpt av sina systersöner Nils och Mats Andersson (s t finnen Nils Andersson i Hörnsjö). 1670 upptog han ett nytt finntorp Armsjön (nu Lillarmsjön) "långt upp i skogarna". Artikeln är välförsedd med källhänvisningar. 

Enligt samme Tyko L i boken "Brattsbackabygdens historia" var Mats gift två gånger, dog 1697 i Armsjö och hade åtta barn. Andra hustrun hette Helena Larsdotter och dog i Knaften 1718. Barnen var enligt Tyko L: 

Johan f o 1660 t Bastuträsk 
Karin g m Jon Mårtensson i Agnäs 
Elisabet f 1661 g m Mats Hindersson i Brattsbacka 
Helena f 1666 g m Erik Ersson, Knaften 
Sigrid f o 1675 g m Mårten Mårtensson, Långvattnet, Trehörningsjö 
Anna ogift 1752 i Örträsk 
Märeta f o 1675 g m Lars Olofsson, Örträsk 
Brita f o 1680 g m Håkan Ersson, Örträsk 

Av Evy-Ann Mattsson – fredag den 15 juni 2001 kl. 13.48: 
Enligt de uppgifter jag har om min mormors morfars morfars farmors far Matts Hindersson så är han född antingen 1610 eller 1620. Fadern var enl. mina uppgifter Hindrik "Långe" Jonsson, f. 1575 i Jorois, Savolax, Finland. Om födelseår stämmer på Mats Hindersson så verkar det osannolikt att "din" Hindrik Jonsson skulle vara fadern. I så fall skulle han vara yngre eller obetydligt äldre än sin son. 
I mina uppgifter är det Matts Hinderssons och Helena Larsdotters dotter Sofia Mattsdotter (f. 1675 i Armsjö, Nordmaling, död 1745-12-01 i Långvattnet, Arnäs) som är gift med bonden Mårten Mårtensson, Långvattnet (död 1745-02-24 Långvattnet). Var Mårten Mårtensson gift med båda systrarna? Eller är Sigrid och Sofia egentligen samma person? Jag har heller inga uppgifter om att Matts Hindersson skulle varit gift tidigare. Vem var hans första hustru? Någon som vet? 

Av Staffan Bengtsson (Sbn) – lördag den 16 juni 2001 kl. 00.20: 
Att Matts Hindersson var gift två gånger finns belagt. Umeå sockens dombok 1698 angående arvet efter Mats Hindersson låter oss veta att: "Såsom vid arvsskiftet som förledne vinter hållits efter Mats Hindersson i Armsjön, skall vara tilldelt hans barn av senare kullen, som äro 6 st döttrar, vissa persedlar uti kyrkokläder --- prövade rätten skäligt att Mats Hinderssons barn af förriga kullen, sonen Johan Mattsson, samt döttrarna hust Karin, hust Karin och hust Anna --- Sammaledes resolverades att Mats Hinderssons änka Helena Lardotter skall utom skiftet få behålla --- Men vad det belanger mågen av senare kullen Mats Hindersson (d y min anm), skall hava, uti livstid..." (jag har moderniserat stavningen) 

Ossian Egerbladh, författare av många böcker om lappmarkens byar och släkter, hävdar att uppgiften om att Karin skulle vara namnet på två döttrar i samma kull torde bero på ett skrivfel i den renoverade domboken (orginaldomboken finns ej kvar) 

Mårten Hindersson var enligt Tyko L bror till Mats H. Jag citerar ur hans bok "Öreälvens byar": "Nere i Gudmundrå vid Ångermanälven fanns en finnmark --- Här bodde finnen Hindrik Jonsson med flera söner --- Mårten [Hindersson] flyttade redan 1649 till Hörnsjö och köpte ett hemman av Johan Olofsson i Örsbäck ... men han fullföljde ej ... och återvände tydligen till Nästvattnet en tid. Vid marstinget 1656 i Jättesta står det i protokollet: ´Nils och Mats Hinderssöner finnar vid Nästvattnet boendes hafva sin broder Mårten Hindersson gift med tre barn hyst och herbergerat, alltså är de ... sakfällde --- Eljest blev avsagt att endera Nils och Mats sig hemstad annorstädes förskaffa skall med laga plikt till görandes och icke begge oppå så ringa jord boendes vara...´ Det blev så att Nils och Mats stannade. Redan 1658 har Måren flyttat norrut och i augusti låter han 
första gången uppbjuda hus och jord i Agnäs... Även brodern Mats bröt upp från Nästvattnet och uppbjuder 1668 första gången ... halva gården i Hörnsjö" 

För ättlingar till Mats Hindersson kan det vara intressant att veta att det restes en minnessten i Armsjö 1972 till 300-årsminnet med inskriptionen " 1672 upptogs Armsjö av Mats Hindersson o h h Helena, LILLARMSJÖ 300 ÅR 1972" 

Hembygdsboken, sid. 142-143
Armsjön
Detta nybygge upptogs 1670 vid den sjö, som bildar Hörneåns översta källa. Tidigare hade sjön nyttjats som fisketräsk och troligen har området fordom räknats till Hörnsjö bys allmänningsskog. Den förste, som satte sig ned här som bofast nybyggare, var finnen Matts Hindersson ifrån Nästvattnets finnby i Gudmundrå socken vid Ångermanälven. Vi har i samband med finnen Eskil i Orrböle nämnt, att denne var av Graninge finnstam, där Eskilssöner dominerade. Armsjönybyggaren var av Gudmundrå finnstam, där Hinderssöner var i majoritet.

Matts Hindersson beviljades 1672 tillstånd att på kronans allmänning »uppför Nordmalings socken» uppbruka ett torp eller hemman, men han fick ej överträda gamla kungliga brev och urminnes hävder samt rå och rör på umefjället.

Arrnsjö upptages från 1683 i mantalslängden för Nordmaling och erlade också tiondet till Nordmalings präst. Nybyggets skogsmarker låg till större delen inom Ångermanland, men gårdstomten borde nog ha räknats till Västerbotten efter den tidens gränsmärken. När konung Karl XI reste genom Norrland sommaren 1692 klagade landshövding Douglas i Umeå över att armsjöåboen höll sig till Nordmaling och inte till hans län. Efter hemkomsten blev ärendet återupptagit och den 19 december 1695 avgick ett brev från kungen till generalmajor Frölich i Härnösand med påbud, att Armsjö skulle överföras till Västerbotten. Kungen skrev: »Vi förnimma att bemälte 1/4 mantal med rätta ligger under Wästerbotten, fastän det 1683 är blivit infört i Gefleborgs jordebok under Ångermanlands norra fögderi utan ringaste förmälen därför.»

Så överfördes Armsjö genom ovannämnda brev till Västerbottens län, men märkligt nog räknades det inte till Umeå socken utan till Åsele lappmark, vilken i sin tur åter i judiciellt hänseende hörde till Anundsjö tingslag. Detta märkliga gränsförhållande rättades redan 1698, då byn överfördes till Umeå.

Hembygdsboken, sid. 248-250
Våra domböcker vittnar också om att finnarna tidigt framträdde med sina kunskaper. Mannen, som förmedlade naturens dolda krafter, kallades visman eller på finska tietäjät "de som veta" eller loihtija. Enligt det finska folkkvädet Kalevala är vismannen "den i visdom överlägsne drog sig forntidsord till minnes, dem han lärt sig av sin moder, hört i tider av de gamle".

I denna visdom ingick även att kunna skilja på sjukdomar, som man fått genom trollskott och onda människors besvärjelser och sådana, som Gud sänt till tuktan, vilka sjukdomar ingen visman vågade sig på.

Besvärjelsen, "Ioitsu", utgjorde en av de viktigaste riterna både vid botandet och förgörandet. Från Nordmalings socken finns en unik uppteckning i domboken för år 1711. Hela trollrunan finns ordagrant upptecknad i protokollet. Enligt Gothe är nordmalingsuppteckningen ensam i sitt slag i Norrland norr om Hälsingland.

Det är finnedrängen Hindrik Mattsson ifrån Brattsbacka, som 1711 står anklagad på bygdeåtinget för att han utgivit sig för att "kunna bättra och bota en och annan passion", som påkommit dem.

Innan vi gå vidare några ord om Hindriks härstamning, så som vi lyckats spåra släkten i arkivalierna. Han var son till finnen Matts Hindersson och dennes hustru Elisabet Mattsdotter, f. 1661, i Brattsbacka, vilka är stamfolk för en del av de s. k. "brattsbackafinnarna", som gamla människor ännu talar om. Sannolikt har familjen inflyttat till våra bygder i slutet av 1680-talet. Vi träffar på Matts Hinderssons namn första gången i 1694 års mantalslängd, och då bor de i Mullsjö, som vid denna tid helt dominerades av finnfolk. Nästa gång vi påträffar familjen är i dopboken för år 1701, och då bor den i Brattsbacka. Hustrun Elisabet var dotter till finnnybyggaren Matts Hindersson i Armsjö och dennes hustru Helena, vilka invandrat från Gudmundrå finnmark söder om Ångermanälven. Måhända är även hans namne i Brattsbacka en gudmundråfinne.

Så återgår vi till 20-årige Hindrik Mattsson, som trots sin ungdom tydligen anlitades inom ett betydligt större område än våra dagars provinsialläkardistrikt. En bonde ända uppe i Bygdeå hade låtit en gammal knekt rida ned till Brattsbacka för att hämta Matts Hindersson, fadern alltså, för att få bot för en klenhet, som bestod.uti att "hans kropp opfyllts af invärtes bohlningar." Då alla andra medel prövats utan resultat, ville bonden anlita brattsbackafinnen, som han hört kunnat bistå i slika fall. Matts Hindersson hade emellertid ingen lust att rida de tolv milen upp till Bygdeå utan lät sonen Hindrik fara. Fader Matts hade nämligen anförtrott sin son de magiska konster han själv var i besittning av och därtill hade Hindrik, som tydligen var läraktig, lärt sig en del formler av sin mormor, hustru Helena uppe i Armsjö.

Väl utrustad med dekokter, bocktalg, björnister, björngalla, ormister, räv- och björnhjärna kom Hindrik iväg. Framkommen påbörjade han smörjningen och läste under,.tiden en finsk trollruna. Besvärjelsen var en gärning som krävde sin man, och bonden vittnade vid tinget att finnpojken både "ropat och råmat". Och ramsan lydde enligt domboken sålunda:

Hindrik anlitades även av andra kranka där uppe i Bygdeå, och då hade han tagit mull från bastugolvet och strukit på den sjukes ben samt kastat ett par vita silvermynt i gårdsbrunnen. Betalningen inkasserades omedelbart. Brattsbackafinnen visste emellertid att ta bra betalt. Den som fick lämna ifrån sig en dyrbar silversked och fyra caroliner för konsultationen knotade säkert, och så tog man hämnd genom att anmäla honom, sedan man till råga på allt insett att smörjningen inte gjort det minsta åt krämporna.

Vid rätten uppgav Hindrik, att han lärt sig den finska ramsan av sin fader eller också av sin mormor. Sedan han upprepat den inför rätten nedtecknades den, och domaren bad någon i nämnden översätta den till svenska. Hindrik vitsordade sedan att läsningen på svenska kunde lyda:

Tingsrätten fann att saken borde handläggas i Nordmaling, så att även föräldrarna skulle kunna höras. Två år senare står Hindrik inför tinget i Nordmaling, men nu fritager han föräldrarna helt och hållet, han har själv hittat på ramsan, och dekokterna har han lagat till efter beskrivningar han hört av farande folk, säger han, och så går saken till Svea hovrätt. Hur domen slutligen blev har vi ej undersökt, men Nordmalings dödbok anmäler att Hindrik Mattsson avlidit år 1717 utan angivande av dödsorsaken.

Hembygdsboken, sid 546-549
LILLARMSJÖ
Som i denna boks förra avdelning beskrivits, upptogs finntorpet Armsjön år 1670 av finnen Matts Hindersson ifrån Nästvattnet i Gudmundrå socken. Två år tidigare hade han uppenbarat sig här i socknen och skaffat sig jord i Hörnsjö. Rörande byns allra första år hänvisar vi till det tidigare åberopade kapitlet. (Finnkolonisationen på 1670-talet). Göthe uppger att Matts Hindersson redan omkring 1650 skulle ha kommit till Brattsbacka.

Finnens torpebrev skall ha utfärdats av landshövding Carl Sparre den 28 april 1672. Hemmansägare Joh. Bäckström och fru Nanny Westin, båda infödda lillarmsjöbor, har uppgivit att de hört berättas att de första nybyggarna skall ha varit finnar. Boplatsen lär ha varit på Långströms och Anselm Johanssons hemman, och där har man hittat en del lämningar, bl. a. »kritpipor». Den olyckan lär ha hänt att de drunknade, när de i en »ekstock» rodde över sjön. Hustrun skulle ha hetat Nella. Detta var alltså den muntliga traditionen på orten. En plats vid sjöns nordöstra ände kallas än i dag för Finnfällan.

Matts Hindersson kom inte med i mantalslängden förrän 1683, och då upptages en vuxen son, dotter och måg. Är 1686 lät befallningsman Johan Olofsson Höök undersöka varför Matts Hindersson inte börjat erlägga utskylder förrän 1682. Såvitt befallningsmannen visste var endast tre frihetsår beviljade, detta var ju före lappmarksplakatet, och de skulle räknas från 1672.

Vid tinget förklarade Matts Hindersson att det visserligen var sant att endast tre frihetsår beviljats, men hans uteblivna skatter hade sin förklaring. Tre frihetsår räckte inte för ett nybygge i vildmarken i svåra tider, framhöll han. Förresten så var det först 1673, som han började och detta året var det en mäkta svår tid, så svår att han knappt kunde underhålla sitt och de sinas liv. De svåra åren hade fortsatt ända till 1677, så det var först därefter, som han kommit sig upp någorlunda. Han anhöll om frihetsårens förlängning till 1682, vilket bifölls.

I mantalslängden Tör 1690 ser man att nu fanns det två döttrar och två mågar inneboende hos nybyggaren. Vid skattläggningen hade Armsjö nu taxerats för sex seland kronojord.

I 1694 års längd står förutom Matts Hindersson en man vid namn Joen Mårtensson, skriven i Armsjö. Vi tror att det är Bastuträsks nybygge, som här avses, och inte det egentliga Armsjö. Konung Karl XI fick under sin resa genom Norrland sommaren 1692 mottaga landshövding Douglas klagomål över att en nybyggare i Armsjö höll sig till Nordmaling i grannlänet och icke till Umeå. Kungen tog sedan initiativ till att Armsjö överfördes till rätt hövdingadöme. Eftersom endast en nybyggare omtalas 1692, men två i 1694 års längd, bör man därav kunna sluta att Bastuträsk upptagits omkring 1693. Kammarkollegii brev den 13 juni 1697 upptager också två nybyggare, som ha transporterats från Ångermanlands norra längd till Umeå socken i Västerbottens län. I Umeås jordebok för åren 1697 och 1699 upptages Matts Hindersson och Joen Mårtensson med vardera sex seland, eller 1/4 jordernantal. Den senare flyttade omkring 1700 till Agnäs.

Matts Hindersson tillhör de nybyggarfinnar, som på 1670-talet slog sig ner häruppe i Nordmalings fjällbygd. De kom från de ångermanländska finnbyarna, som vid denna tid började bli överbefolkade. Gudmundrå var finncentralen nr 3 i nedre Ångermanland, skriver Rich. Gothe, och de första boplatserna var Mjövattnet och Nästvattnet. Redan 1596 omtalas Henrik finne, senare redovisad som Hindrik Olsson, som sittande på finnebyn Nästvattnet. Är 1606 talar längden redan om Gamle Hindrik. På 1620-talet omtalas en annan Hindrik, nämligen Hindrik Jonsson. Matts Hindersson är förmodligen född någon gång mellan 1615 och 1625 och son till nämnde Hindrik.

Intressant är den inlaga Gothe anför från »skattskyldiga undersåtar, gemene man i Gudmundro», vari man ber för »gamble fattige mannen Hindrick Jonsson finne», vars son uttagits till knekt i stället för en annan, som nyss hade stupat i Stralsund. Finnens son kunde icke svenskt tungomål, och kunde följaktligen icke deltaga i krigsövningar. »Låt gubben få sin ålderdorns tröst igen, han kan tjäna Ers Nådher för diure skytte». ,

Det kan hända, att den son man bönade för var just Matts Hindersson. Det visar sig i alla fall 1648 att denne då är ensam bonde i Nästvattnet med sex personers hushåll och två gamla inhyses. Matts Hindersson och brodern Nils Hindersson sålde 1663 Nästvattnets finntorp till sockenbonden Erik Mattson i Gumås. Fem år härefter hade alltså familjen nått ända upp till Hörnsjö, där finnen köpt en halv gård, som han förvärvat av systersöner och döttrarsmän år 1668. (Rich. Gothe sid. 89).

Matts Hindersson torde ha varit i 50-årsåldern, när han slog sig ned här i socknen. Han avled tydligen någon gång mellan 1700 och 1704. Hustrun som hette Helena, levde ännu i början av 1700-talet. Följande barn är kända:

Johan Mattsson Nybyggare i Bastuträsk
Elisabet Mattsdotter f. 1661 Gift med bonden Matts Hindersson i Vångsjö
Karin Mattsdotter f. 1667Gift med bonden Joh. Olofsson, Hörnsjö
Brita Mattsdotter Gift med bonden Håkan Ersson, Armsjö
Märeta Mattsdotter Gift med bonden Lars Olofsson, f. 1675, Armsjö
Anna Mattsdotter Okänt öde
Mårten Mattsson Okänt öde

Omkring 1698 övertog Matts Hinderssons båda magar, Håkan Ersson och Lars Olofsson, armsjöhemmanet och eftersom torvan var för trång för flera brukare, for sonen Johan Mattsson upp till nybygget Bastuträsk, som stod ledigt. Han släppte dock aldrig tanken på sin faders nybygge, som han ansåg sig ha bördsrätt till. Slutligen trängde han sina svågrar från jorden. De drog då uppåt mot Örträsk, och där köpte de 1706 nya hemman. Detta hade till följd, att läns- och tolvmännen i Umeå klagade hos befallningsman Renhorn genom en skrivelse, daterad den 26 december 1707, att de båda armsjöbönderna genom att flytta från sina hemman lämnat efter sig en stor rest till socknen för knektelegan. Lars Olofsson svarade därpå, vi citera nu Gustaf Göthes avhandling, »att sedan han kommit i äktenskap med Matts Hinderssons dotter, Mariet, hade han haft den tanken att få besitta hennes faders hemman, men efter 10 år tillägnade sig svågern, Johan Mattsson i Bastuträsk, såväl det därunder hörande fiskevattnet som några andra dess ägor, och när Lars tilltalte sin svåger därom, skall denne ha svarat sig vara rätta bördemannen till detta sin faders hemman, och hade han sagt sig skola sätta någon av sina tre söner därpå, 'så att Lars Olofsson icke hade där någon stadig hemvist'. Sista året, som han vistades på detta hemman, skall Johan Mattsson i närvaro av Erik Ersson i Knappselet (Knaften) ha tillsagt honom, att 'där han vidare sådde hans faders hemman, skulle han uppskära grödan', vilket tal Erik ville gå ed på att ha hört. Likaså kunde samme Erik gå ed på att Johan Mattsson tillägnat sig flera det omtalade gamla hemmanets ägor i land och vatten, varför Lars Olofsson, som väl visste, 'att Johan Mattsson, som tillförne har trängt fyra personer, den ena efter den andra, ut av detta hans faders hemman, vorde sammaledes honom görandes, som icke den ringaste bokstav till säkerhet om hemmanets besittande erhållit eller för jävsmål skulle kunna få,' ej längre kunde sitta som Johan Mattssons landbonde.» (Dombok för Umeå lappm. 1708 sid. 14).

Om det verkligen var sant, att Johan Mattsson trängt ut fyra personer från Armsjö, måste Erik Ersson ha varit en av dem. Det framgår i annat sammanhang, att han bott i Armsjö innan han flyttat upp till Knaften. En annan kan ha varit Pål Persson, sedermera nybyggare i Vägsele, ehuru han i akterna påstås vara ifrån Mjösjö. Erik Ersson var född 1669 och hans hustru Ella 1666. De återfinns i Lycksele församlings äldsta förhörsböcker som boende i Knaften. En son Erik Ersson d. y., f. 1695, gifte in sig i orrbölefinnarnas släkt och bodde i Orrböle till sin död. En yngre son, Nils Ersson, f. 1714, fortsatte på nybygget i Knaften och en tredje son, Johan Ersson, f. 1709, återbördades till Armsjö.

De båda armsjöborna, Håkan Ersson och Lars Olofsson, som man tror var österbottningar, blev bönder i Örträsks by och klarade sig gott. Lars Olofsson blev redan 1709 vald till tolvman vid lyckseletinget. Både Håkan Ersson och Lars Olofsson blev stamfäder för släkter, som till vår tid hunnit få en mycket stor spridning inom lappmarken. Icke så få av ättlingarna har som aktiva nybyggare anlagt flera nybyggen ovan lappmarksgränsen.

Efter de båda svågrarnas avflyttning hade Johan Mattsson ingen brådska att återtaga Armsjö hemjord. Han trivdes kanske bäst i Bastuträsk ändå.