Pål "Finn-Pål" Danielsson

nybyggare

f. 1714 i Nordsjö, Gideå (Y), 

d. 1776 i Klippen, Fredrika 

(far, mor)

 

gift 1732 med

Karin Mattsdotter,

f. 1716 i Mjösjö, Nordmaling, 

d. 1794 i Klippen, Fredrika (AC) 

(far, mor)

Barn

Katharina, f. 1734, dog som barn.

Daniel, f. 1736.

Elisabet, f. 1737.

Katharina, f. 1739.

Mattias, f. 1740.

Påwel, f. 1741.

Maria, f. 1745.

Erik, f. 1746.

Annika, f. 1752.

Hembygdsboken s 513-517
BREDTRÄSK
Det var Pål Danielsson, f. 1714, från Mjösjö, som först upptog nybygge i Bredträsk. Han var son till en finländsk flykting, Daniel Pålsson, som tydligen efter slaget vid Storkyro i Österbotten den 19 februari 1714 kommit hit över.

Pål Danielsson gifte sig 1732 med Karin Mattsdotter, f. 1716, som var sonsonsdotter till den förste nybyggaren i Mjösjö (se även under Mjösjö och Gamla Nordsjö). Sitt första nybygge upptog Pål i Mjösjö 1736. När emellertid de 15 frihetsåren tagit sin ända med slutet av 1751, flyttade Pål och Karin med barn och åldrig moder uppåt skogarna till sjön Bredträsket eller Storsjön, som sjön numera heter, där Mjösjöån har sin källa.

Trots att Pål Danielsson ej erhöll landshövdingens utslag förrän den 21 april 1754, har vi dock på andra vägar lyckats fastslå att Pål var här med sin familj redan våren 1752. Nordmalings dopbok ger nämligen vid handen att en dotter Annika föddes häruppe vid jultiden 1752.

Från Mjösjö hade Pål Danielsson låtit hämta upp sin gamla mor, Karin Pålsdotter, f. 1680, som var helt sängliggande och orkeslös. Hon dog häruppe i Bredträsk den 22 juli 1754 och var då 74 år gammal. Nybyggaren var kyrkoskriven nere i Nordmaling, och trots att nybygget insynats inom Åsele lappmark, skulle den gamla kvinnans stoft bäras ned till Nordmalings kyrka. Vilka påfrestningar hade dessa likbärare inte att utstå, innan de i sommarens hetaste tid nådde fram till kyrkovallen med sin döda anförvant, efter sex mils vandring på oländiga skogsstigar och en mils rodd på Mjösjön! Att uppbringa nödigt antal bärare i denna ödemark, där det var miltals mellan grannarna, var nog också bland det svåraste. Men säkert nekade ingen sin hjälp i ett sådant fall. Alla döda skulle föras till den vigda jorden; och nästa gång var det kanske ens egen tur.

Vid byns 200-årsjubileum 1952 inhöggs årtalet 1752 jämte nybyggarparets namn i en natursten nedanför den nya skolan för att för kommande släkten minna om byns grundläggare. Följande barn hade de:

Katharina f. 1734 Dog som barn
Daniel f. 1736 Bredträsk
Elisabet f. 1737 (Lisa), Lögda
Katharina f. 1739 (Karin), Bredträsk
Mattias f. 1740 Dog som barn
PåweI f. 1741 (Pål), Borgsjö
Maria f. 1745 Storsjö
Erik f. 1746 Oxvattnet
Annika f. 1752 (Anna), Klippen

Sonen Daniel Pålsson gifte sig 1757 och övertog halva nybygget omkring 1760. År 1760 gifte sig dottern Karin med djupsjöbon Per Persson, f. 1732. Efter en kort tid i Brattsbacka flyttade paren upp till Bredträsk, varvid Per Persson blev brukare av den andra nybyggeshalvan.

Därmed hade Pål Danielsson och hans hustru gjort sig överflödiga på nybygget i Bredträsk. De hade dock ännu många barn att sörja för. Pål hade nu fattat det beslutet att varje barn skulle ha ett nybygge. Redan året efter Daniels giftermål hade Pål Danielsson varit i lappmarken och sökt efter lämpliga nybyggesplatser. Han lät insyna ett nybygge vid Borgsjön och ett vid Västervattnet inom Asele socken. Västervattnet fick 17-årige sonen Pål på sin lott, men Pål Pålsson bytte dock rätt snart ut detta ställe mot Borgsjö. Västervattnet eller Storsjö, som det rätt snart kom att kallas, fick i stället dottern Maria Pålsdotter, som gifte sig 1766.

Äldsta dottern, Lisa Pålsdotter, var femton år, när föräldrarna flyttade till Bredträsk. Säkert hade Lisa redan då fått ge sig ut i världen för att skaffa sig eget levebröd. Hon kom så småningom upp till skolmästaregården i Åsele. Detta hände år 1756, när den nye skolmästaren, mag. Erik Forsner, efterträdde mag. 0. Hedenstedt. Säkert fick den 19-åriga nybyggarflickan av sin matmoder, fru Sofia Birgitta Ask, lära många goda seder förutom arbete med hem, åker och fähus, kunskaper, som hon säkert hade nytta av i sin framtida gärning som nybyggarhustru och barnafostrare. Mag. Forsner blev 1767 kyrkoherde i Åsele. Här uppe i Åsele träffade Lisa troligen sin blivande make. Det var en lappojke, som hette Bryngel Larsson. Han var son till den förmögne skattelappen Lars Bryngelsson på Lögdalandet. Bryngel var äldste sonen, och fadern hade nog ämnat att sonen skulle bli något särdeles märkvärdigt, ty han sattes att gå i skolan i Åsele. Det var den s. k. lappskolan, där mag. Forsner då var skolmästare. Skolans ändamål var bl. a. att ge underbyggnad åt unga lappgossar, som ville fortsätta och bli lärare eller rent av präster. Traditionen berättar att när Bryngel var färdig uppe vid lappskolan, skulle han vandra till gymnasiet i Härnösand för att där fortsätta sina studier. Han tog vägen över nybygget Bredträsk, där han gästvänligt togs emot av Pål Danielsson och dennes hustru.

När Pål Danielsson och Bryngel satt vid stockvedsbrasan den kvällen yppade Bryngel sina planer för Pål. Kanske yppade han även något om sin böjelse för Lisa, Påls egen dotter. Dock, gamle Pål Danielsson var inte den som blev smickrad av utsikten att få en präst till måg. Tvärtom avrådde han ynglingen bestämt från att fortsätta sina studier. I stället föreslog han, att Bryngel och Lisa skulle gifta sig och slå sig ner någonstans som nybyggare. Se, nybyggarlivet det ansåg Pål vara mycket förmer än prästgårdsidyllen! Och det lyckades honom att vinna den unge prästkandidaten till att bli inte bara måg utan även en företagsam nybyggare. Bryngel och Lisa gifte sig 1762 och upptog samma år nybygget Lögda vid Lögdasjön (Storlögda by). Minnessten restes 1949 av Fredrika hembygdsförening på Bryngel Larssons boplats till minne av lappojken Bryngel och bredträskflickan Lisa, byns grundläggare.

Den yngste av sönerna var Erik Pålsson. Även han skulle ha ett nybygge. Fadern hade vid Oxvattnet inom Åsele funnit en lämplig plats, och 1767 fick han landshövdingens utslag på Oxvattnets nybygge.

Yngsta dottern Anna Pålsdotter fick gifta sig mycket ung. Som 15-årig brud gav hon sig hän åt en man vid namn Israel Andersson, som fick övertaga det sista av Pål Danielssons nybyggen, nämligen Hvitklippen inom Fredrika, eller Klippen, som byn numera heter.

För sin storslagna nybyggargärning blev Pål Danielsson slutligen belönad av självaste landshövdingen. Han tilldelades nämligen en skådepenning år 1770, för att han så flitigt medverkat i nybyggesverksamheten och landets kultivation. I länsman Eleazar Rhens anteckningar står bi. a. följande: »En finne vid namn Pål Danielsson bosatte sig i Borgsjön, odlade tills hans son Pål blev vuxen och kunde besitta stället, då begynte han Storsjön och så i Oxvattnet och sist i Hvitklippen så att han nedsatte alla sina barn på den jord han uppsökte åt dem.» (Länsman Rhens manuskript om Asele lappmark, handskrift från åren 1846-51, Landsmålsarkivet i Uppsala.) Om någon »i forntiden gjort sig namnkunnig» så är det Pål Pålsson i Borgsjön genom sina dammbyggnader och odlingsföretag, skrev Rhen vidare. Det är också omvittnat att Pål Danielssons ättlingar i ovanlig omfattning på många ställen utmärkt sig som nybyggare, vägrödjare och odlingsmän.

Sina sista år tillbragte Pål Danielsson och hans hustru på nybygget Klippen. Finn-Pål har han kallats av eftervärlden. Det må vara ett hedersnamn för en idog hedersman. Han dog omkring 1775 och var då inte mycket mer än 60 år gammal. Hans efterlevande änka, Karin Mattsdotter, levde till 1794 och hann bli 78 år. Båda torde ligga begravna på Åsele kyrkogård.

Sonen Daniel Pålsson i Bredträsk tog även upp ett nybygge, nämligen Strömåker, som sönerna Zackris, f. 1768, Samuel, f. 1769, och Erik, f. 1767, bebodde. Hemmavid övertog de äldsta sönerna, Pål Danielsson, f. 1758, och Daniel Danielsson, f. 1760, var sin halva av faderns hemman. Av de yngsta sönerna blev Nathanael Strömberg, f. 1771, sjöman och Elias Strömberg, f. 1775, bonde i Stennäs. Daniel Pålsson dog av slag på en slåttesmyra den 30 juli 1810. Myren bär än i dag hans namn.

Per Persson i Bredträsk hade flera döttrar, som blev gifta i Bredträskbygden. Sonen Pål Persson, f. 1762, blev bonde i Bredträsk. De som vill närmare studera bredträsksläkterna kan ta del av förf:s artiklar i årsboken Västerbotten årg. 1948-1952.