Hem  Stamtavlor Kartor  Gunnars anor: A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Å Ä Ö Platser   Ullas anor: A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V X Y Z Å Ä Ö Platser

Jonas Salomonsson
Märeta Håkansdotter

Mormors farfars morfars farmors far och mor (914)

(Uppgifter från Tyko Lundkvists kortregister; Öreälvens byar s. 129, se nedan, s. 133; Erik A Nylanders familjeregister över Själevad, Överhörnäs)

Jonas Salomonsson
Överhörnäs, Själevad
till Lakamark, Grundsunda,
1743 till Mullsjö, Nordmaling
f. 16.8.1708 i Flärke 5, Själevad
d. 31.3.1771 i Mullsjö, Nordmaling
(far, mor)
 
gift första gången 1732 med
Märeta Håkansdotter
f. 10.2.1707, från Gälven 1, Själevad
d. 31.3.1771 i Mullsjö, Nordmaling(15.1.1761 enl. Kerstin Farm: Nordmaling F:1, sid 52)
(far, mor)
gift andra gången med
Judit Olofsdotter
f. 1734 i Umeå
Barn 
Erik, f. 6.1.1733.
Anna.
Salomon, f. 2.2.1737, kvar i Mullsjö.
Abram.
Maria, f. 1.5.1739.
Ingeborg.
Håkan, f. 18.3.1738.
Jonas, f. 13.5.1745, till Grundsunda.
Olof, f. 11.3.1750, till Örträsk.
   
Öreälvens byar, kapitlet Mullsjö:
Fredsslutet 1721 gav även Mullsjö möjlighet att kunna bärga sig som bondby. Olof Davidsson var kvar av davidssläkten och fick 1731 rätt att tillträda även 6 sel av ödehemmanet Nr 3, som beskrevs sålunda: "På gårdstomten fanns intet tecken kvar efter husen, åkern med björnmossa, vide-, björk-, och granskog övervuxen". En kort tid omkring 1730 hade Olof med familj vistats i Hummelholm.

Sonen Anders Olofsson 1715 blev vuxen och 1743 flyttade hela familjen till Grundsunda, där Olof Danielsson köpte hemman 15/10 1741 genom byte med Jon Salomonsson 1708 i Lakamark...

Till Mullsjö kom i stället Jon Salomonsson och blev genom sina många barn stamfar till flera släkter i socknen.

Enligt en tradition inom släkten Holmlund, som utgått från Anders Olsson i Lakamark, skall Jon Salomonsson ha varit angelägen att flytta från Grundsundabygden, sedan han ertappats för ett snatteri. Han hade fallit för frestelsen att tillgripa en "penningekatta" hos Svedbergs gästgiveri i Arnäs och fått plikta för det. I sin nya hembygd blev han en aktad man. ...

Jon Salomonssons start i Mullsjö stördes av en lånehistoria från ungdomen. Landsfiskal Daniel Hägglund i Själevad presenterade en revers dat den 14/7 1730 och 30/5 1736 på tinget, men Jon uteblev och skyllde på att hustrun var svårt sjuk, han hade många barn och så bodde han långt upp i fjällbygden. Närvarande Nordmalingsbor på tinget kunde bekräfta att prästen i Nordmaling fällt förböner från predikstolen för den sjuka hustrun vid föregående söndagens gudstjänst. Godemän sade att Jon var i så fattigt tillstånd att han ej synes förmå att skaffa sig något sytningshjon åt hustrun under bortovaron. Därför ursäktade rätten honom för bortovaron. Det var av sin svärfar, Håkan Abrahamsson i Gälven, Själevad, som han lånat pengarna. Denne var nu död och det var svärmoderns nye man, som pressade ut pengar genom lagsökning.