Herse Andersson

bonde på Bureå nr 6 1543-1549

(far: Anders Olofsson, ana 107212, se nedan)

 

gift med

Margareta Jönsdotter

Barn :

Barbro, gift med Erik Olsson i Burträsk

Britta, gift med Anund Andersson (Hångelsson?) i Innervik

Kerstin, gift med Staffan Andersson i Innervik

Cecilia, gift med Hans Andersson i Bureå

Mariet, gift med Nils Nilsson i Sjöbotten

Anders Olofssons far var Olof Olofsson (ana 214424). Olof Olofsson hade en bror Anders, som ägde Bureå 6. Så långt tycks källan, Johannes Bureus "Om Bura namn och ätt", vara någorlunda historiskt belagd 

Fortsättningen är denna:
Olof Olofssons far hette Olof Hersesson (ana 428848). Olof Hersesson hade sönerna Anders, Olof och Jon.

Olof var son till Herse, "som beskrivs som lärd och gick med silverskenor och silverbälte. Han grundade enligt Bureus Bure kloster". (Så långt vågar Ulf Lundström gå.) 

Ulrika Paulsson, Internet, brer på (efter Bureus??):
Herse Falesson Bure (1335-1374). Ärvde stor rikedom av sin far. Skall ha påbörjat Bure Munkekloster på en holme i Bura åmynning i Medelpad. Flyttade upp och grundlade byn Bureå. Blev enligt uppgift mördad då han falskeligen blev bjuden på bröllop, men mandråparna, som kallades kåsar, blev steglade...
Herses far var Fale Bure hin Unge (1310-1400).

Enligt Ulf Lundström, Släkten 1996 (3), sid. 8 ff., är Herse antagligen en autentisk person, stamfar för släkten Bure. Namnet Falesson är dock sannolikt felaktigt, ett påhitt av Bureus som inte har stöd i de gamla källorna.

Så börjar Johannes Buréus sin beskrivning av "Bure kloster", när han som Sveriges förste riksarkivarie besöker Bureå år 1601. Med dessa rader börjar också den skrivna historien om klostret. Huruvida det legat ett kloster i Bureå eller inte, har forskare tvistat om alltsedan Buréus besök. De flesta har betvivlat hans ord och förklarat berättelsen med att Buréus antagligen "bättrat" på historien för att få en finare släkttavla. Buréus var nämligen bördig från byn på sin mors sida och antog namnet Buréus när han adlades.

Dagen forskare har i stället velat göra gällande att det varit ett medeltida gille och inte ett kloster som legat på platsen. Gillen var under medeltiden en motsvarighet till våra tiders ordenssällskap och hade som främsta uppgift att hjälpa och värna om sina medlemmar. Oftast stod de i beskydd av något kloster. Vad som nu än funnits på Klosterholmen, som platsen idag kallas, så har det gett upphov till sägner och traditioner, som ännu fortlever i bygden. På den idag helt uppgrundade holmen kan man se lämningar efter åtta byggnader. Genom åren har flera fynd gjorts, bl a av bastomspunna flaskor, lerkärl, smidesverktyg, slagg och nycklar. Det finaste fyndet är en sk bierhahn - allmänt kallad Buretuppen. Det är en fyra centimeter hög bronstupp, som en gång suttit som handtag på en tappkran till en öltunna. Genom jämförbara fynd kan den dateras till slutet av 1400-talet.

Härse Falesson var den man som enligt traditionen ska ha grundat Bure kloster. Han var bördig från Birsta i Medelpad. Härse ska ha varit en stor säljägare och en väldigt praktfull man, som i sin dräkt bar såväl silverspänne som silverskenor. Han ska ha gått en ond bråd död till mötes, då han genom svek och list mördades i Lövånger av folk från Kåsböle. Efter hans död ska sönerna Oluf och Fale ha gjort upp om arvet i en brottningsmatch. Fale, som förlorade, ska ha fått hålla till godo med en fäbod. På detta sätt ska byn Falmark ha grundats. I Bureälven ligger en ö som utpekas som "munkarnas örtagård". Vid en nyligen utförd undersökning konstaterades att majoriteten av växtligheten utgjordes av läkemedelsväxter, varav flera arter är unika för Norrland. Ända fram till vårt sekel lekte barnen i Bureå med "monkbann" - ett snöre på vilket man trätt upp ryggkotor av fisk. Kan denna lek ha de katolska munkarnas radband som förebild?

Sägner om män i fotsida gråkåpor och en nergrävd klosterskatt talar för att det trots allt kan finnas en viss sanning i Buréus beskrivning. Den omtalade skatten ska under orostid ha grävts ned av munkarna i "Dräkamaln", ett stort klapperstensfält på norra sidan av Bureberget.

Ur Bureå, en historisk guide.