Genkälla för blodgruppen "lilla p" spårad till Skellefteå

Bland alla kända blodgruppssystem hos människan finns ett som kallas P-systemet. Det kan ge upphov till blodgrupperna P1 och P2. Till detta system hör emellertid också en mycket ovanlig recessiv gen, som i dubbel uppsättning, dvs hos dem som får ett sådant arvsanlag från både sin far och sin mor, ger den mycket sällsynta blodgruppstypen "lilla p".

I början av 1970-talet fann Bertil Cedergren, överläkare vid blodcentralen i Umeå, att denna blodgrupp är mycket vanligare i Västerbotten än i andra delar av Sverige och av världen. Ändå fann han endast 8 personer med denna blodgrupp vid testning av mer än 40.000 västerbottningar. Sedan dess har alla nyupptäckta fall noggrant registrerats vid blodcentralen, och idag känner man till ett 30-tal västerbottningar som har denna mycket ovanliga blodgrupp. Dessa tillhör 20 olika familjer.

För att närmare studera p-genens uppträdande och spridning i den västerbottniska populationen inledde släktforskaren Knut Lundberg, på uppdrag av blodcentralen, släktutredningar i familjer med blodgruppen "lilla p". Han avled emellertid för några år sedan och kunde därför inte fullfölja sitt uppdrag. På senare år har dessa studier återupptagits, och vi kan här sammanfatta resultaten.

En person, s.k. proband, har valts från vardera av de 20 familjerna. Anor till deras föräldrar, samt till en probands kusin har spårats genealogiskt vid excerperingscentralen i Jörn (en filial knuten till Demografiska databasen vid Umeå universitet. Totalt 7184 anor har registrerats med hjälp av persondator. Inga anor födda efter 1875 har registrerats.

Genom analys av det omfattande datamaterialet har det varit möjligt att påvisa en genkälla för p-genen i Skellefteområdet. Hälften av alla kända västerbottningar med blodgruppen "lilla p" visade sig vara ättlingar till Johan Jonsson, född 1655 i Skråmträsk, och hans hustru Mariet, född omkring 1660. Via sex av sina barn tycks någon av dessa ha fört p-genen vidare.*

I de kyrkoarkivalier och mantalslängder som uppgifterna hämtats ur finns vissa motsägelsefulla uppgifter om släktskapsförhållanden. De gamla kyrkböckerna från Skellefteåregionen är dessutom delvis svårt skadade av bränder och därför svårlästa. Det är emellertid uppenbart att p-genen fanns i Skellefteåregionen på 1600-talet, bl.a. hos någon av de nämnda makarna i Skråmträsk, och att den sedan spridit sig till flera nu levande västerbottningar. Det är möjligt att ännu mer ingående släktutredningar skulle visa att ännu fler kan knytas till den aktuella genkällan. Det är emellertid också möjligt att det finns andra genkällor för personer från den södra länsdelen som har denna ovanliga blodgrupp. Om möjligheter ges kommer studierna att utvidgas med hjälp av resurser vid forskningsarkivet i Umeå, där historiska dokument, bl.a. gamla kyrkböcker, finns tillgängliga på mikrokort. Överföring av dessa värdefulla dokument till moderna medier för dagens forskning sker nu fortlöpande genom den verksamhet som bedrivs av SVAR (Svensk arkivinfornation) i Ramsele, en verksamhet som kommit igång genom prof. Egil Johanssons idoga arbete.

Alla kända fall med blodgruppen "lilla p" i Västerbotten härstammar från östliga församlingar. Föräldrar till en av probanderna är födda i angränsande delar av Västernorrland län.

Bertil Cedergren
Överläkare
Blodcentralen
Regionsjukhuset Umeå

Stefan Nordström
Docent i medicinsk genetik
Miljö- och hälsoskydd
Umeå universitet

*I och med att lilla p-utredningen kompletterats med Agneta Olofssons utredningar av byar i Västerbotten borde det vara värt att se om man kan länka Elida och Gustaf med Johan Jonsson.

Här kommer ett försök:

Ulf Lundström, Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650, ger ett tänkbart släktskap:
Skråmträsk 5 (kallas ibland Skråmträsk 3, t. ex. av Knut Lundberg, se nedan) ägdes 1568-1571, 1575-1598 samt 1600-1601 av Nils Svensson (son till Sven Hermansson, bonde på gården 1543-1564), 

Nils Svensson var gift med Anna Hansdotter, dotter till Hans Andersson (ana 26802). Sonen Sven Nilsson ägde gården 1599 och 1602-1603. Hans bror (sannolikt) Jon Nilsson hade hemmanet 1606-1626.

Jon Nilssons son, Johan Jonsson (1602-1674) g.m. Carin Larsdotter (d. 1676) ägde gården 1627-1670. (Så långt Ulf Lundström).

Johan och Carin hade sonen Jon Johansson (1630-1700) 1655, g.m. Eva Gabrielsdotter.

Ovan nämnda Johan Jonsson (1655-1736) var son till Jon och Eva. Enligt Knut Lundberg var han bonde på Skråmträsk 3 åren 1696-1714, och gift tre gånger:
I;
II, 1685;
III, hustru Mariet, död före 1725; 

barn: 
Margeta, f. 1682; 
Karin, f. 1692; 
Jon, f. 1692, soldat Örn i Skråmträsk.
Brita, f. 1695, till Kinnbäck; 
Lars, f. 1699, till Skråmträsk 3; 
Marget, f. 1696, till Skråmträsk 5; 
Malin, f. 1701, till Ragnvaldsträsk; 
Gabriel, f. 1702; 

Enligt flera uppgifter på Internet gifte Johan Jonsson sig 1690 med Stina Ericsdotter, 1666-1719. Stina var dotter till Erik Mårtensson, Skråmträsk 2 (1635-1730) ohh Carin Jonsdotter (1640-1734) från Bygdeå (se t. ex. www.upp25.com/slaektforskning, Malin Lindqvist), men jag hittar inte henne i Agneta Olofssons Bygdeå byar och gårdar 1600-1800, där det annars finns ett stort antal av Ingrids anor.

Sammanfattningsvis:
Hans Andersson, f. runt 1520 (Ingrids ana)
Anna Hansdotter (gift med Nils Svensson, bonde på Skråmträsk 3 till 1601)
Jon Nilsson, bonde på Skråmträsk 3 1606-1626
Johan Jonsson, f. 1602, bonde på Skråmträsk 3 1627-1670
Jon Johansson, f. 1630, 
Johan Jonsson, f. 1655, bonde på Skråmträsk 3 1696-1714 (tänkbar bärare av lilla p-anlaget)

Om det var hustrun Mariet, som bar anlaget till lilla p, så blir det inte lika lätt att se ett samband med Ingrids släkt. Om Mariets anor vet vi ingenting.