Jon Tursen (Jonas Turonis)

student i Leipzig 1535-ca 1540

magistersexamen vid Köpenhamns universitet 1545

rektor för Lunds domskola 1540

kanik i Lund

kyrkoherde i Fjelie

f. i Skåne ca 1510 (Fr. Winkel Horn, dansk litteraturhistoria 1881)

d. 1577 i Lund

 

Gift första gången med

Mathilda (Metchild) Sonnikdatter

f. i Flensburg

d. 1567 i Lund

 

Gift andra gången  med 

Ingeborg Lorentzdatter Outzen;

d. 1594 (i Köpenhamn?)

Barn

Ture, 

Karine, gift med borgmästaren Jens Hansen i Ystad d. 1600, hustrun flyttade sedan till Köpenhamn

Kierstin, d. ca 1620, gift med rådmannen Jörgen Bentsen i Köpenhamn

Gertrud

Lunds stifts herdaminnen 2:4 sid 473-477:

Även J.T., Bent Arvidsens eftertr. som Lunds domskolas rektor och därmed kh. i F[jelie], är att räkna icke blott som en av Lundakapitlets mest framskjutna medl. omkring 1500-talets mitt utan därtill som en av det danska 1500-talets överhuvudtaget mera kända och uppmärksammade kulturpersonligheter. Antagl. har han varit f. omkr. ett årtionde senare än företr., och liksom denne har han haft sin hemort öster om Öresund; när han 1535 23/4 immatrikuleras i Leipzig¹⁾, skriver han sig »Jonas Thuronis Schaniensis». Av ett brev till Eske Bille 1536 3/10 ²⁾, om vars i Leipzig studerande söner han lämnar fadern upplysningar, framgår i övrigt blott, att han varit en fattig ung man och att han i kapitlet i Lund haft vissa relationer till kaniken Jon Mogensen. Liksom J.T. är den siste nordbo, som immatrikulerats i Leipzig under den tid, då univ. ännu var romerskt-katolskt, är han en av de sista, om icke den allra siste, som blivit kanik i Lund, innan stiftet 1537 fick sin förste lutherske superintendent. Redan 1536 18/1, då tydl. alltjämt kvar i Leipzig, erhöll han näml. Torben Billes kollatsbrev på kanonikat och prebende, som blivit ledigt genom ovannämnde Jon Mogensens död³⁾, och 1540 blev han enl. Mogens Madsens Uppgift⁴⁾ Lunds domskolas rektor, då just från Tyskland återvänd till fäderneslandet. 1544 var han jämte bl.a. Bent Arvidsen medl. av den Lundakapitlets fyramannadelegation - sålunda säkerl. redan nu betraktad som en av kapitlets främste - vilken jämte andra katolska kyrkomän i Köpenhamn förhandlade om och definitivt underskrev kyrkoordinansen, varvid Mogens Madsen lämnar den upplysningen, att medan Bent Arvidsen var bland de mindre envisa, tillhörde däremot J.T. de motsträvigare; M.M. tillägger med obekant hänsyftning, att J.T. var »in plerisque magis ridiculus»⁵⁾. Ehuru det egentligen föreskrivits, att Lunds skolas rektor skulle vara graduerad, blev J.T. först o. 1545 mag. vid Khmns univ⁶⁾. Hur länge han setat som rektor är ovisst; 1561 blev Mogens Madsen enl. egen uppgift skolans rektor⁷⁾ och det har tidigare ansetts⁸⁾, att denne omedelbart efterföljt J.T., men så kan icke ha varit fallet. I den av J.T. 1561 utgivna »Vocabularius rerum» kallar han sig näml. själv »olim ludimagister Lundensis»^9), och i Niels Heminingsens företal till samma bok skriver denne om J.T.: »honestus et eruditus vir, qui non paucos annos in schola Lundensi summo cum, fructo et magna laude artes docuit.» Något närmare datum för rektorsskiftet kunna vi emellertid komma: 155714/1 nämnes i ett från k. kansliet utgånget brev¹⁰⁾ som kapitlets skolmästare en »Mester Tyge», och trots det mysterium, som omger detta namn, varom se nedan ³⁾, bör det kunna anses säkert, att J.T. frånträtt före detta datum; möjl. har det t.o.m. skett redan åtskilliga år innan, ty det är anmärkningsvärt, att i.de notiser vi känna om J.T. fr.o.m. 1552 han allestädes betecknas blott som kanik och icke som rektor.

Sedan han lämnat rektoratet, har J.T. kunnat odelat ägna sig åt sina litterära intressen och framträder nu som en av tidevarvets produktivaste författare och översättare. Hans förf.-skap har av åtskilliga forskare, framför allt.C. J. Brandt¹¹⁾, H. Rørdam¹²⁾ och B. Kornerup¹³⁾, blivit noga undersökt och värdesatt, varför här endast en summarisk översikt över hans viktigare arbeten torde vara nödig. Äldst av hans bevarade skrifter är den övers. av Joh. Carions krönika, enl. företalet avsedd som »en rett spegel, exempel oc effterdöme til christelig tuct oc dygdelighedt», på vilken han 1552 16/12 erhöll tryckprivilegium¹⁴⁾ och som, utkom 1554. Därnäst följa s.å., 1561, dels hans ovannämnda »Vocabularius rerum», en med levnadsregler, budorden och böner tillökt latinsk-dansk glosbok, som trots sin ganska enkla beskaffenhet kort efter J.T:s död kom ut i ny uppl. (1593), dels en övers. av Urbanus Rhegius, »Kristelig Samtale imellem en Jöde og en Kristen»¹⁵⁾, 1564 och 1574 utkommen i nya uppl. I fortsättningen kom J.T:s förf.-skap att röra. sig dels inom teologiens, huvudsakl. den uppbyggliga litteraturens, dels inom historiens områden. Som den viktigaste av hans teologiska skrifter betraktas den lilla boken om »Alterens Sakrament» (1570, nytr. av H. P. Resen o. 1614) ¹⁶⁾, en slags lärobok till hjälp för de med nattvardsungdomens undervisning betrodda klockarna, hållen i ortodoxt luthersk anda om än med åtskilliga klagomål över att det icke synes ha blivit mycket bättre med kyrkotukt och fromhet nu än förr. Av intresse äro också de båda översättningar han utgav, när 1576 en förödande pestepidemi nått Norden och t.o.m. Khmns univ. för någon tid måste stängas: Hieron. Wellers »En aandelig Recept, hvorledes et kristent Menneske skal skikke sig mod Døden og besynderlige naar Pestilentze regerer. Met en kaart Undervisning af D. Luthero, om mand maa fly for Døden»¹¹⁾, utkommen endast några mån. före hans egen bortgång. 

Särskild uppmärksamhet ha emellertid J.T:s historiska arbeten tilldragit sig. Intet härav kom att bli tryckt i hans livstid, men genom att åtm. en del av dem hamnat bland A. S. Vedels papper, har åtskilligt bevarats till eftervärlden. En dansk kyrkokrönika, förf. 1565, med biskopsserier från Lunds och Roskilde stift och av särskild vikt för skånsk historia såsom förf. ett årtionde tidigare än Mogens Madsens biskopshistoria, har utgivits och behandlats av C. J. Brandt¹⁸⁾. Ett annat av J.T:s historiska arbeten, den på grundval av Axel Gyldenstiernes anteckningar utarbetade krönikan över sjuåriga kriget, har med grundliga kommentarer, till vilka må hänvisas, utgivits av H. Rørdam¹⁹⁾.

Genom sina skrifter kom J.T. i nära förbindelse med flera av, tidens främste män; som sina gynnare nämner han kanslern Johan Friis och rikshovmästaren Eiler Hardenberg, Niels Hemmingsen har som nämnts skrivit företalet till hans »Vocabularius», och till k. hovpred. Niels Nielsen Kolding dedicerar han sin kyrkokrönika med tack för dennes mecenatskap. Vid kapitlet i Lund har han också åtnjutit en framskjuten ställning och varit en mångbetrodd man, prokurator för Khmns univ.²⁰⁾, d.v.s. handhavare av kapitlets relationer med univ., och notarie vid kapitlet i dess egenskap av domstol i äktenskapsmål, som sådan vid sin död efterföljd av Mogens Madsen²¹⁾. Alltifrån 1562 17/11 innehade han också befattningen som praepositus i Sodalitium majus, gillets främste ämbetsman. Det finnes ännu bevarat det med J.T:s hand skrivna orig.-protokollet från hans övertagande av denna post²²⁾; det är det märkliga prot., som innehåller uppgifterna om de Sodalitiet 1532 tillbytta Staffanstorpshemman, som sedan dess utgjort grundvalen för gillets välstånd och än i dag tillförsäkra dess medl. vissa extrainkomster. - J.T., som 1556 bebodde samma residens i S. Nicolai s:n som tidigare archielectus Torben Bille (n:r 281) men som 1560 övertog Sodalitiets gård på norra hörntomten St. Södergatan-L. Tvärgatan²³⁾, avled i Lund i början av året 1577 och är begr. i domkyrkan²⁴⁾ jämte sin I:a hustru; 24/2 var hans kanikdöme ledigt och förlänades till sekr. Anders Dresselberg²⁵⁾. - I en av de »Bibliotheca antiqua» i LUB tillhöriga böckerna, Bartol. Brixiensis, »Decretum de tortis» (Venedig 1496), har J.T. skrivit sitt namn och sitt symbolum; »M. Jonas Turonis Canonicus Lundensis manu propria. Prudens simpliciter et amor recti» 

G. (1:0?) m. Mathilda Sonniksdatter, f. i Flensburg, död i Lund 1567²⁶⁾, (2:o?) m. Ingeborg Lorentsdatter Outzen, död 1594, i hennes 1:a gifte, g. 2:o m. sekr. i Tyske Kancelli i Khmn Jacob Hoyer²⁷⁾. - Av J.T:s barn ha 4 kunnat påvisas. Sonen Ture Jonsen är omnämnd i ett vid Malmö kämnärsrätt 1631 5/12²⁸⁾ omtvistat kontrakt, dat. 1591 25/4, enl. vilket kh. i Härslöv Gödmar Tursen (väl en bror till J.T.), borgmästaren i Ystad Jens Hansen och rådmannen i Khmn Jörgen Bentsen (J.T:s svärsöner) lånt till »wor kiere frende och suoger» T.J., »huilchen nu er udj Schottland», 120 dlr; T.J. synes näml. ha råkat illa ut i Skottland, och pengarna skulle användas att »wdlöse T.J. aff suelte thaarnit i Skotland» och för att »hand iche schamelig bleff sueltid ihiel i fengsell». T.J. synes sedan ha kommit hem till Lund, ty sammastädes nämnes två hans reverser till biskop Mogens Madsen, dat. Lund 1592 10/1, och 16/9, men hans vidare öden äro okända. Av döttrarna har Karine Jonsdatter varit g. m. ovannämnde borgmästaren i Ystad Jens Hansen, efter vars död omkr. 1600 hon flyttat till Khmn, där »Karine Joensdaater, sal. Jens Hansens fordum. borgemester i Ydsteds effterleffuersche och nu boendis her sammestedtzs» 1607 8/4 får skötebrev på en gård i Snaris gade²¹⁾. I denna gata bodde näml. hennes syster, Kierstin Jonsdatter, g. m. ovannämnde byfogden och rådmannen i Khmn Jörgen Bentsen, ofta nämnd åren 1567-98 i samtida handlingar (se reg. i »Kjøbenhavns Diplomatarium» och »Kancelliets Brevbøger»); hans dödsår har icke anträffats, men 1606 nämnes Kierstin i ett skötebrev som änka³⁰⁾, före 1620 1/5 var hon död³¹⁾. En tredje dotter, Gertrud Jonsdatter, var g. m. »Christopher Tillufsen aff Ydstad»; han försäljer 1596 19/7, den gård (n:r 217, ö. delen, innefattande stenhuset på hörnet av Öster- och Mäster Nilsgatorna), som han och hans hustru erhållit i arv efter J.T.³²⁾, samt betalar enl. Ystads kyrkoräkensk. 1600³³⁾ avgift »for hans hustrus lig og en lejrsted». En deras dotter, Margareta, blev i sitt gifte m. ridefogden på Näsbyholm Jens Söfrensen mor till prosten Jörgen Faxe i Skabersjö³⁴⁾. 

Tr. skrifter: se Ehrencron-Müller, 8, s. 334-35.

¹⁾ Kh. S., 2 R. II, s. 517. Med stöd av en notis i P. J. Resens »Bibliotlieca Regia Acad. Hafniensi donata» (1685), där det uppges, att J.T. varit från samma stad som Christiern Pedersen, anger Rietz Svendborg som J.T:s födelseort; immatrikulationsnotisen i Leipzig får anses pålitligare. Jfr C. J. Brandt, »Kanniken J.T.» (i Kh. S., II, s. 278), som erinrar om att J.T:s både för- och efternanm äro vanliga ö. om, men sällsynta v. om Sundet. 
²⁾ Kh. S., 2 R. IV, s. 75. 
³⁾ Skånebrevsfört. Lunds donikyrkas brev och skrifter, n:r 735. RA. Det skäl H. Rørdam (i »Historieskrivningen og Historieskriverne i Danmark ... », 1, 1867, s. 102) anför för sitt påstående, att kollatsbrevets datering måste vara oriktig, synes icke övertygande. 
⁴⁾ »Monumenta hist. Danicae», 2 R. 11, s. 228. 
⁵⁾ Ibm, s. 232. 
⁶⁾ Da Ph.T., 3 (1882), s. 118-19. 
⁷⁾ »Monumenta hist. Danicae», 2 R. II, s. 89. 
⁸⁾ T.ex. Rietz, s. 245, m.fl. 
⁹⁾ L. Nielsen, »Dansk Bibliografi 1551-1600» (1931-33), s. 585. 
¹⁰⁾ Orig. i Brev till Lunds domkapitels medl. LLA. 
¹¹⁾ Kh. S., 11, s. 276-325. 
¹²⁾ »Monumenta hist. Danicae», II, s. 199-232. 
¹³⁾ »Dansk biogr. Leksikon», 24 (1943), s. 358-59. 
¹⁴⁾ Kanc. Brevb., 1551-55, s. 201; L. Nielsen, a.a., s. 83. 
¹⁵⁾ Ibm, s. 491. 
¹⁶⁾ Ibm, s. 585. 
¹⁷⁾ Ibm, s. 597-98. 
¹⁸⁾ Kh. S., II, s. 276-325. 
¹⁹⁾ »Monumenta hist. Danicae», II, s. 199-232. 
²⁰⁾ H. Rørdam, »Khvns Univ:s Hist.», 4 (1868-74), s. 283. 
²¹⁾ »Monumenta hist. Danicae», 2 R. II, s. 91. 
²²⁾ Ibm, s. 415-17; orig. i Sodalitiets pergamentsbok. LLA.  
²³⁾ »Libri memoriale, Capituli Lundensis», utg. av C. Weeke (1884-89), s. 263; G. Carlquist, »Lund på 1690-talet», 2 (1924), s. 47.
²⁴⁾ J. Corylander, »Berättelse om Lunds domkyrka» (1884), n:r 73. 
²⁵⁾ Kanc. Brevb., 1576-79, s. 144. 
²⁶⁾ Corylander, a.a. 
²⁷⁾ Uppgiften om detta gifte synes första gången förekomma i J. Worm, Forsøg til et Lexicon over danske .. lærde Mænd», 3 (1784), s. 822, och förefaller, i sht med hänsyn till formuleringen av gravstensinskr. i Lunds domkyrka över J.T. och Mathilda Sonniksdatter, icke helt pålitlig, men närmare upplysningar ha icke kunnat anträffas. 
²⁸⁾ Jfr även »Sködetönder» 1572 och kyrkoräkensk. 1574, 1579, 1593. MSA. 
²⁹⁾ »Kjøbenhavns Diplomatarium», 1 (1872), s. 570. 
³⁰⁾ Ibm, s. 566.  
³¹⁾ Ibm, s. 599. 
³²⁾ Bytingets domb. MSA. 
³³⁾ LLA. 
³⁴⁾ Jörgen Faxes självbiogr. Sommeliusska saml. A 1. LUB; personalier i L. Bützows likpred. över kh. Wilhelm Faxe (1743).

"Saa begynte da de Svenske langt for dag at skiude Ild paa Byen med store fyrmøser, och aldrig holt op eller loed aff at skiude Ild, førend meste parten aff byen stod ald i lius lue. Och da di Suenske fornumme at mange aff borgerne gauffue sig ind fra Voldene at slycke Ilden, da giorde de strax Anfald till byen med ald deris mact och vunde byen hasteligen, der Klocken vor ved 7 om Morgonen, och giorde der saa stort it Mord baade paa mend och quinder, piger och børn, och sparede ingen huerken unge eller gamle, med Sognepresten, huilcken de sloge ihiell midt i Kirckedøren. Och quinderne, som de løbe paa gaderne och haffde deris spede børn paa armene, och de, som laa wdj Barselseng, toge de Suenske børnene och kaste dennem paa ilden, och Quinderne sloge de ihiel, till saa lenge at de tydske knecte saae dette ynkeleige Mord. Saa ginge de strax til Felt Øffuersten och talde hannem haardeligen till och sagde, at de tilforne haffde vaerit wdj mange Krige, baade huos Hedninge och Christne, och aldrig seet saa vchristeligt it mord, som der da skeede..."